Söndag 16 augusti (Dag 15)

Ånej, ännu är resan inte slut om ni händelsevis trodde det...

Just nu rastar jag en dag i Uppsala där familjen tog emot med efterlängtade kramar. Troligen fortsätter jag resan mot Gällivare i morgon förmiddag. Antagligen stannar jag till hos Jari i Y-Åkulla, för det är ju inte utan att man saknar sina kamrater redan...

Hittills har jag fått ihop lite drygt femhundraåttio mil i sadeln sedan jag lämnade Gällivare den 23:e juli. Dessutom åkte vi ju tåg ungefär åttio mil.

Så här såg vår dag ut igår lördag:

Vi vaknade upp efter en rätt sen, men mycket trevlig kväll hos Bjarne med sambo i Östra Ljungby. Gissa om vi blev avundsjuka på hans "lek"-lokaler!?

Jari som fick ett skov hemlängtan hade hastat vidare kvällen innan och avrapporterade strax efter midnatt att han landat för nattvila i Stockholm.

Vi vaknade till gråa skyar och ett lätt men ihållande regn. (Skåne sägs ju vara bäst när det flyter har jag hört ;)Av den anledningen skrotade vi våra planer på lite åkning längs sköna MC-vägar, som dessutom Bjarne tänkt följa med och ledsaga oss på. Vi dunkade således på längs E4:an i ett uppskruvat tempo för att köra ifrån regnet som enligt prognos oxå skulle färdas i nordlig riktning. Efter 8 - 9 mil lyckades vi slippa ur det gråa och dåkändes tillvaron ljusare igen. Nu tänker jag säga något som jag aldrig trodde jag skulle säga:
"Oj, så skönt det är att rusa fram längs E4:an!!" När man plågat knoppen längs AutoBahns och Dito Stradas och dessutom värstingen - de danska motorvägarna, så känns E4:an som en civiliserad byväg med kapacitet för många mil i timmen.

Mina två kvarvarande kumpaner fann det säkrast att ledsaga mig så långt som möjligt på väg mot Uppsala, så de följde mig i spåren längs väg 55 från Norrköping. (Kan det ha berott på min nedresa måntro??)På så sätt kom vi att åka delar av Mälaren runt i motsatt riktning i förhållande till den stora MC-massan.

Vi stannade till för ett sista gemensamt fikande innan vi nådde Enköping. I den vevan landade ett meddelande i röstbrevlådan om att Jari landat hemma efter ett riktigt rumpnötande. Vad sägs om Hamburg - norr om Umeå på mindre än ett och ett halvt dygn... (Han gör själv anspråk på utmärkelsen "Aluminiumbutt, men vi kan nog bara sträcka oss till plast...)

Det sägs att skiljas är att dö en smula. Även om jag längtade mycket till den saknade och väntande familjen, kändes det lite vemodigt att vinka adjö till de sköna kamraterna när vägarna så skiljdes.  Tar därför tillfället i akt att tacka mina härliga reskamrater för två händelserika och roliga veckor som drivit fram stora mängder skratt, svett och minnesrika ögonblick.  Strax innan halv sju om aftonen kunde jag så krama om familjen igen. / Nicke