Italien är ett uland vad gäller internet :-)

Om kvinnors sätt att kommunicera, lördag 8/8 (dag 7).

Som ni ser ska jag snart avhandla ett rykande hett ämne.

Denna den sjunde dagen har varit en dag av stora  känslor. I dag lördagen den 8/8 2009, klockan 10.29 (NT= Nickes Tideräkning), fick jag äntligen beträda moderlandets jord för första gången, (jag när ju en bestämd misstanke om att jag blivit bortbytt på BB...)

Så fort vi rullat in över gränsen till Bella italia var jag därför tvungen att kasta mig av från Dayzzis väl nötta sadel för att kyssa marken i någon slags liten hemkommingcermoni.

Banne mig om inte Dayzzan också kände sig uppiggad av att få känna av moderlandets heta vindar och vägar...

Vi valde att checka in på Autostradale-vägnätet för att ha en rimlig chans att ta oss till Julle i Bergamotrakten. Vår plan att slippa rulla upp till kvällsstopp i någotsånär rimlig tid såg faktiskt länge ut att hålla måttet...

När vi hade mindre än hundra kilometer kvar till etappmålet, fick plötligt min kära italienska (och kanske också jag...) ett litet glädjefnatt när vi drog på i en lyckorusartad acceleration längs en påfartskurva ut på en ny motorvägssträcka. Varvräknaren vispade till i samma snabba takt som Dayzzan och jag kastade oss framåt i rasande tempo, akompanjerat av ett kraftfullt, lustfyllt avgrundsvrål. (från oss båda)

Snabbt slocknade dock mitt vällustiga leende när oljetryckslampan tändes med sitt olustiga sken.När bakhjulet dessutom började slira omkring fann jag det för gott att försöka få stopp på både motor och framfart. när jag väl vågade titta ner på motorn såg jag att både den, marken och min stövel var fullkomligt dränkta i olja.

Snabbt var mina kompisar på plats, både de och deras hojar var impregnerade av  oljan som jag så frikostigt spridit i ett rök och regnmoln i mitt kölvatten. Ganska snart kunde vi  konstatera att det "bara" var banjokopplingen  på en av slangarna från oljekylaren som släppt från pressningen.

Vi rullade in i skuggan av några träd på infarten till av Agip-mack som låg på misstänkt lämpligt ställe, där vi efter lite klurande kom på att vi rätt enkelt kunde göra en kylar-by-pass, med hjälp av den kvarvarande hela slangen.

Om ni orkat läsa så här långt undrar ni säkert vad detta har med kvinnlig kommunikationa att göra??

Jag tolkar då denna händelse som att det helt enkelt var ett sätt av min kära signora att säga: "Tack, men nu har jag faktiskt fått nog av den här svennebanan-oljan som du matat mig med så länge. Nu vill jag (banjo mig) äntligen få smaka sval, dyr och fin italiensk olja av bästa sort i stället. Tror du att de har någon sådan på macken där borta, kanske??"

Efter Två flaskor prima Agip 10W/60 à 165kr/liter, spann hon till min lättnad som en nöjd och glad tiger igen. Tur var väl det, eftersom helt nya äventyr väntade. För framför oss hade vi att uppleva en sällsam jakt på den rätta vägen. Via den rätta kyrkan - bland så många, många andra... men det är förståss en helt annan historia...