Senaste inläggen

PNM: Dag 3, lördag 25 juli

Det gäller självklart inte att låta sig knäckas även om ens växelspak inte pallar trycket...

Hade tänkt försöka få tag på någon person kunnig i aluminiumsvetsandets ädla konst, men fick höra av de insatta att det inte alls skulle löna sig, emedan det spaka reglage tydligen är gjutet i magnesium. Tur då att vi inte han testa, det skulle varit rätt trist att se spaken gå till väders likt ett tomtebloss...


Nåväl, svärfar som är en handlingskraftig man, om än med något underutvecklad MC-smak, hade fällt en björk dagen till ära. Spakens konstruktion, vilken i och för sig antagligen bidrog till dess sammanbrott, inbjöd ändå till en reparation av annat, om än måhända av lite oortodoxt slag. Av den anledningen tillbringade jag ett inte alls oansenligt antal timmar i snickerboan för att tälja till en lösning på mitt problem.

Brusten spak

Brusten spak och reparationskitt

Sålunda här delar jag med mig av receptet för att tälja till ett växelspaksstöd i livet:

Ett stycke mas-urbjörk från Dalarna

Tre stucken M4 skruvar med muttrar och brickor

En tub Plastik Padding Repair Extreme

Morakniv

Borrmaskin med fina borrar

Skruvmejsel

Fast nyckel, alternativt lednyckel eller hylsa strl. 7

Och en massa tid och tålamod...


Då jag inte har så positiva erfarenheter av slabbande med tvåkomponentslim typ "Araldit", valde jag att testa en ny produkt från PP, som påstås vara starkt (flexibelt), tåla vibrationer, väta och en vid temperaturvariation. (Precis allt som behövs på en Guzzi m.a.o)

Nyspjälkad

Nyspjälkad

När jag lossade de felande delarna blev jag lite betänksam. Vet ni vad det står på länkagedelarna?? IXO JAPAN...


Trots att Tobbe inte tror på mina hållfasthetsestimat så visar jag med den tillfredsställelse som endast handarbete kan ge den nya low-tech spaken med intarsia i dalsk björk. (OBS! Finputsning skall göras och finare skruvar skall monteras)

Nyopererad patient

Nyopererad patient




PNM: dag 2, Ö-Åkulla -- Falun

Ni vet den där scenen i "Tjuren Ferdinand" när det brister för matadoren. Han har slitit upp sina kläder, slitit av sitt hår och ligger där på arenan krumbuktande och gråtande...

Precis så var det för mig där i gräset vid E4:an i regnet, med bilar som dundrade förbi en hårsmån från min rygg....


Men låt oss ta det i från början:

Kanske började denna kedja av misshapps den där dagen i början av juli när jag köpte ett nytt gel-batteri till min Kawasaki Jet Ski på Biltema i Luleå.

Batteriet visade sig vara riktigt uselt på att hålla spänningen uppe, eller laddningen kanske det heter. Detta ledde till att jag mot Hasses direkta inrådan lånade batteriet från Dayzzi när vi skulle använda Jet Ski:n under ett badpass vid NGzzSEX.


Jari läste prognosen i tidningen under fredagens frukost och sade: "Det ser ut som om du kan klara dig ifrån regnet idag" Även den gode Jari kan ha grovt fel om saker mitt i naturen... Jag hann inte mer än rulla ut hojen från hans nysnickrade "Presidentgarage" så öppnades kranarna. Jari är förövrigt en formidabel adjutant, medan jag njöt min skönhetssömn såg han till att torka mina dyngsura skinnpaltor medelst skotork och spillvärme.


Någonstans mellan Nordmaling och Ö-vik körde jag i en grop som fortplantade sig genom hojen. I samma ögonblick slocknade motorn och jag befarade batterihaveri, allternativt elektronisk drunkningsdöd. När jag fick av locket såg jag till min lättnad att det bara var skruven, inte polen som släppt. Vad som inte var lika kul var att mutterbrickan, den uslingen funnit det för gott att lämna skeppet. När Tobbe pratade om att han köpt en uppsättning blandade skruvar tänkte jag att det ju inte direkt finns några vitala skruvar som behöver ersättas genast... Nu kom jag plötsligt på att det finns åtminstone en. Nåväl, jag stod på en avfart från E4:an och hade skymtat en bensimacksflagga en halv kilometer längre fram. Men det skulle bli en dryg knufftur. Andades några gånger och kom ihåg att jag hade några kattstrypare i packningen, kanske skulle de funger temporärt...??

Letade fram dem och voila´, det fungerade :)

Kontakt

Kontakt med kattsryparen, mannens bästa vän

Resan forsatte med intentionen att byta ut kontaktlösningen mot en säkrare sådan så fort tillfälle gavs. Simmade vidare längs E4:an och letade efter muttrar när jag tankade i ö-vik. Sådant har man ju inte på moderna mackar då korv & muffins är fetare kassakor.


När regnet sedemera avtog lite så blev tyvärr också kontakten sämre, insåg att det  från start nog egentligen räckt med att ha polen och kabeln i samma låda...

Detta ledde (taskigt ordval kanske) till att hojen inte alltid gick att starta när den stannat, då var man tvungen att lossa Whoppan och lyfta locket för att rucka på kabeln. - Högst irriterande, speciellt med en hoj som tycker det är ok att stanna vid rödljus... (Extra irriterande, på gränsen till kärlsprängande var det på avfarten till Birsta köpcentrum utanför Sundsvall stående i en halvtimmeskö i en korsning där trafikplanerarna måste ha haft en synnerligen dålig dag)


När jag hade ca trettio kilometer kvar till Hudiksvall och var involverad i en Q8:isk- roulett med gulvarning, trodde jag plötsligt att min räkneförmåga eller möjligen observationsförmåga blivit gravt vattenskadad. Precis efter en omkörning av ett gäng bilar och övergången till inhängnad enkelfil, dog motorn ånyo. Denna gång kändes det som en förlustomgång i den nyss nämnda rouletten då hojen tände på rullet, men bara sporadiskt på den ena cylindern.

Rullade ner i botten på en svacka där jag parkerade i vägrenen och utförde batteriproceduren. Ström fanns det men vart startförsök belönades med ett olycksbådande ljud från ena cylindern. Hade jag måntro knäckt en ventil?

Andades ut rätt snabbt när jag såg att staget som går mellan spjällhusen hängde på trekvarten. Gissa om jag tackade min lyckliga stjärna för att jag som av en slump packat ner en rulle järntråd som jag sprang på under mina packningsbestyr. Kunde snabbt sno ihop en fungerande låsning som ersättning för den fega låsbrickan som också funnit det för gått att lämna båten... Vad som däremot var direkt otrevlig var min utsatta position vid vägkanten. Bilarna swischade förbi strax bakom ryggen i hundra knutar. Såg bilder i huvudet av hur min regjacka fastnade i ett förbirusande ekipage, inte ens att de brydda sig om att hålla ut en smula...


När alla bitar var på plats och det enda som återstod vara att spänna fast Whoppan med det sista blixtlåset, hände det som man inte vill ska hända. Fotstödet tappade greppet och hojen gick i gatan! Mitt i trafikströmmen...

Snabbt lyfte jag upp den och var livrädd att den skulle hamna upp och ner i diket. Ack och ve! Kvar på asfalten låg växelpedalen, avbruten vid roten


När hojen så stod upp igen, men med instabilt underlag under hjul och stöd, trafiken dundrade förbi och regnet strilade och med minst 300 km kvar att resa utan växlingsmöjlighet, då, just då kände jag att tjuren och

turen inte var på min sida. Nåväl lyckades pilla i en växel innan jag satte mig upp, körde upp på toppen av backen och körde ut i gräset för att därefter springa ner efter min packning igen. 300 kilometer i regn utan möjlighet att växla!! I den stunden kändes det som sammanbrottet var nära förestående, Hjälmen räddade hårtestarna, men känslan av att ha de högre makterna emot mig gjorde att matador-moodet låg farligt nära.


Ännu en gång tillät jag mig en stund av eftertanke och kom på att jag hade ett par skidremmar i packningen. Kanske skulle man kunna spjälka ihop spakeländet på något sätt?? Som tur var är spaken formad som en I-balk, dessutom med perforeringar längs vägen. Efter lite klurande och knytande hade jag en spak, visserligen kort men i princip fullt fungerande. Du gör min växel spak

Du gör min växel spak

På en mack utanför Hudiksvall sade sedan tankautomaten att mitt Visakort inte längre fungerade, bensinkortet hade gått ett liknande öde till mötes dagarna innan resan. Jag tog emot beskedet utan någon större förvåning, i det ögonblicket kände jag mig trots det faktiskt riktigt rädd inför tanken på att någon så ogärna ville att jag skulle lyckas ta mig fram längs min resväg.

Problemet löstes inne på macken där jag dessutom såg till att bunkra upp med kattstrypare och silvertape i bästa McGwyer-anda.

Brände så på vidare mot Falun på högsta växeln i möjligaste mån, glad att köra en  hoj som i värsta fall går att starta på femman. När jag väl kom in i Falun upptäckte jag att det var just vad jag var tvungen att göra. Det gick inte längre att växla upp eller ner. Stannade till för att växla stillastående men det hjälpte inte heller. Klev då av och upptäckte att hela länkaget lossnat från utgående växelaxeln, antagligen pga. brytningar i den spartanska spaken. Krängde på länkaget så gott det gick, men fick endast i fyran som fick ta mig i mål.


Gissa om det var underbart att komma fram till en väntande Anna som tog emot mig med kramar som värmde in i ett tvivlande kallt och sargat hjärta.

Livet är ett äventyr!!  






PNM dag 1 (Preludium till Nickes Mandelloäventyr dag 1 - torsdag 23/7-09)

Så var resan, äventyret, pilgrimsfärden inledd. Som jag/vi väntat på denna dag.

Packade mig iväg samtidigt som kvart i fem-ekot. Resan inleddes i sol (vi har endast haft två dagar med regninslag värda att prata om sedan midsommar i mitt revir). Valde inlandsvägen över Arvidsjaur eftersom det pågår en del grova vägarbeten längs E10:an. Efter ca 150km kom regnet, och hösten kändes det som. Blev lite nedstämd av vädret och de extremt ödsliga vägarna då jag funderade hur det skulle vara om hojen inte längre vill vara med om resan längs vägar som dessa (kanske med anledning av Jaris bekymmer?) När jag kom till Skellefteå upphörde regnet. 250 km i regn, sur start på resan. Ungefär kvart över tio om aftonen rullade jag in hos Jari, som ett yrväder, med ett höganäskrus i en svångrem om halsen...

Jaris kalasmacka

Kantarello mot Mandello, Jaris Kalasmacka

När jag väl fått av mig de dyngsura skinnkläderna snickrade Jari ihop en bunt formidabelt goda kantarellmackor, med alldeles färska kantareller, nyplockade av Liz-Marie till mitt välbehag.

Jag föreslår att vi utser Jari till vår svenska kock under resan, inga fler förslag tack!

Mitt välbehag undfägnades senare med en värmande whiskeypinne, lagom hård att sova på. Tackar så mycket Jari med fru för den trevliga avslutningen av min första äventyrsdag. Om jag vetat vad som skulle bjudas dag två hade jag nog stannat kvar i sängen i ert hus när väl morgonen randades...

Ibland undrar man.

Speciellt med tanke på en viss presidents framfart.


Nicke låter rapporterar om gårdagens tripp, Umeå - Falun:

- Regn hela vägen i princip

- Batteripol som lossnat och skruven fösvunnen, lösten medelst buntband.

- Throttle balance synkningsstag, trottlarna hade plötslitgt tappat kontaken sinsemellan. Fixades vid regning vägkant med bilarna vinande bakom arslet.

- I samband med elände 2 tappades cykeln ut i vägbanan varpå växlepedalen gick av. Han lyckades dock fixa även detta med lite uppfinningsrikedom och tog sig helskinnad till Falun.


Tänk vilket äventyr att få resa med denne man :-)

Ja, vissa har ju lite kvar att fixa innan man kan åka !!??.

Eagle One is now officially airborn. På ren och skär svenska betyder det att hojen är packad, men inte piloten. Således kan det stora äventyret inledas.

Eagle One

Eagle one lastad och laddad.

Inom tio minuter svingar jag benet över packningen och sätter av genom lappland på det första benet av mitt Mandelloäventyr.

GPS:en har ägnat en stund att räkna på det hela. Efter att ha annalyserat 915481 vägar avslöjar den att jag har 3149 km framför mig till Mandello och att det skall gå att köra lagligt dit på 34 timmar och 59 minuter. Ok, jag bjuder en minut för lite fotograferande längs vägen, så säg 35 timmar då...


Nä, den första etappen har Sir Jaris Casa som slutmål. Undrar just om han fått ihop hojen idag...?


And of we go... Ten... nine... eight... ignition sekuense started...

Nu har vi äv en reserverat platser för oss och hojarna på färjan mellan Trelleborg och Sassnitz 3/8 kl.12,45 Med SMC rabatt och efter ett trevligt samtal med Susanne blev priset 512:-/ekipage, som betalas vid terminalen.

Nu har vi reserverat båthotell i Prag 2 nätter (4 och 5 aug). Har alltid varit sugen på att strosa gatorna i Prag och under stundom, när törsten faller på, sätta mig på nån uteservering och suga på en kall, inhemsk, pilz.

Kan livet bli bättre?

Presentation

Omröstning

Har du någon gång tagit din parhäst tillbaka till sitt ursprung?
 Nej, är absolut inte aktuellt för mig.
 Nej, men varit sugen många gånger.
 Ja, en gång för flera decennier sedan.
 Ja, vid ett flertal tillfällen, man vill bara göra om det.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
      1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2009
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards