Snart avresa från Bjarne i Klippan. Nästan 60 mil skall köras äst att sätta på regnstället redan från början, tyvärr.

Fredag den 14;e augusti. (Dag 13):

Tiden flyger när man har rolig!

Snabbrepris på resan (i grova drag):

Sverige-Tyskland-Tjeckien-Österrike-Tyskland-Österrike-Italien.

Italien-Livigno-Schweitz-Italien-Österrike-Tyskland-Danmark-Sverige.

Som ni förstår har vi passerat många gränser, både inom och utom oss...

I morse landade vi med tåget i Hamburg efter en natt, då några av oss sov gott, några mindre gott och någon antagligen såg till att de arma kupékamraterna inte gjorde det...

Visste ni att konduktören kommer in med en rätt hygglig frukostpåse på morgonkvisten? Sug på den Staten Jävlajärnväg!!

Sedan fick vi göra något så ovanligt som att köra hoj mitt ibland fotfolket på Hamburgs-Altona station. När vi väl tråcklat oss ut på gatan så ställde vi kosan mot en  Guzziförsäljare vi hittat på nätet. Han hade dock lagt ner verksamheten, så vi fick nöja oss med att titta på skylten... (som han allltså  bara tagit ner bildligt)

Sedan dundrade vi mot färjelägret i Puttgarden, åkte båt, dundrade vidare genom ett Danmark som tycktes sakna bensinmackar. Därefter åkte vi lite båt mellan Hellsingarna- Ör & Borg.

Efter några korta raska mil landade vi hos Do1 för att inspektera hans domäner och "citronsamling". Just nu sitter vi här och pratar om livets väsentligheter (och försöker så gott vi kan låta bli att få honom att ångra sin inbjudan... ;)

Nu har vi lastat både oss o hojarna på tåget i munchen. Hamburg nästa.

12/8 stelvio-passet avstängt pga stenras blev 10 mil omväg. Pass. 4 stater igår.

Tisdag den 11 augusti, (dag 10)

Denna dag, ett skönt äventyr, en tisdag mitt i livet...

 Idag har vi upplevt den underbart vackra omgivningen runt Comosjön. Vi valde att åka "medsols" från Mandello till Lago di Comos pärla, Belaggio som ligger i "skrevet" på den kroppsformade sjön.

Vägen slingrar sig som en kåt orm mellan sjön och klippväggarna. Det är inte helt lätt att hålla fokus på trafiken då den smärtsamt vackra omgivningen pockar på för att uppfylla alla ens sinnen. Jo, det är sant: Under resan blir man till och med antastad av de mest anslående lukter. Man kan inte låta bli att fundera över detta med sambandet mellan landskapets skönhet och Italienarnas sinne för det estetiska. - Nu vet vi varför folket i Mandello har ett sådan sällsynt öga för sköna linjer...

Belaggio kändes som ett riktigt ställe för jetsettare och det sköna folket. En av de mest kända glassare som har hus i trakten är tydlige George Cloney. Honom såg vi inte röken av...

Under den kurviga färden bekymrades jag något av den gula lampan som betyder Q-eight:isk roulette. Till slut lyckades jag uppmärksamma  mina kumpaner om detta faktum. Vi stannade till vid en mack där vi fick betjäning medelst handlingskraftig påfyllning av våra tankar (eller rättare sagt hojarnas...)

Medan vi stod där stormade det in tre stadiga genlemen på gamla klassiska Guzzis. De parkerade och kom oss till mötes. Många "Belissima" och "bella" utväxlades och så småningom kom det fram att en av männen var president i Club Moto d´Epoca i Bellagio.

"Baconslicare" med vidhängande Guzzi

Handskakningar mellan presidenterna utväxlades och vi fick en uppvisning av hur en riktigt låg tomgång låter. Vi rotade fram några klubbmärken att överlämna och då kastade sig Belaggiopresidenten upp på sin hoj, medan en av de övriga uppmanade oss att stanna ytterligare några minuter. Vi läskade oss med svala drycker, fotade och mådde gott. Så småningom dök presidenten upp igen och lämnade stolt över klubb-kepsar och t-shirts. Vi åkte därifrån med en skön känsla av att ha stött på ett gäng trevliga gubbar som fördrev en ansenlig del av sin tillvaro tillsammans på macken med något gott att dricka i sina glas... En tillvaro som kändes långt ifrån ekorrhjulets stadiga, knarrande lunk.   
    

The eagles has landed in mandello del lario, yieeehaaa

I dag hoppas vi få besöka en Guzzisamlare i Bergamo. Sedan bär det av till Mandello och Al Verde.

Italien är ett uland vad gäller internet :-)

Om kvinnors sätt att kommunicera, lördag 8/8 (dag 7).

Som ni ser ska jag snart avhandla ett rykande hett ämne.

Denna den sjunde dagen har varit en dag av stora  känslor. I dag lördagen den 8/8 2009, klockan 10.29 (NT= Nickes Tideräkning), fick jag äntligen beträda moderlandets jord för första gången, (jag när ju en bestämd misstanke om att jag blivit bortbytt på BB...)

Så fort vi rullat in över gränsen till Bella italia var jag därför tvungen att kasta mig av från Dayzzis väl nötta sadel för att kyssa marken i någon slags liten hemkommingcermoni.

Banne mig om inte Dayzzan också kände sig uppiggad av att få känna av moderlandets heta vindar och vägar...

Vi valde att checka in på Autostradale-vägnätet för att ha en rimlig chans att ta oss till Julle i Bergamotrakten. Vår plan att slippa rulla upp till kvällsstopp i någotsånär rimlig tid såg faktiskt länge ut att hålla måttet...

När vi hade mindre än hundra kilometer kvar till etappmålet, fick plötligt min kära italienska (och kanske också jag...) ett litet glädjefnatt när vi drog på i en lyckorusartad acceleration längs en påfartskurva ut på en ny motorvägssträcka. Varvräknaren vispade till i samma snabba takt som Dayzzan och jag kastade oss framåt i rasande tempo, akompanjerat av ett kraftfullt, lustfyllt avgrundsvrål. (från oss båda)

Snabbt slocknade dock mitt vällustiga leende när oljetryckslampan tändes med sitt olustiga sken.När bakhjulet dessutom började slira omkring fann jag det för gott att försöka få stopp på både motor och framfart. när jag väl vågade titta ner på motorn såg jag att både den, marken och min stövel var fullkomligt dränkta i olja.

Snabbt var mina kompisar på plats, både de och deras hojar var impregnerade av  oljan som jag så frikostigt spridit i ett rök och regnmoln i mitt kölvatten. Ganska snart kunde vi  konstatera att det "bara" var banjokopplingen  på en av slangarna från oljekylaren som släppt från pressningen.

Vi rullade in i skuggan av några träd på infarten till av Agip-mack som låg på misstänkt lämpligt ställe, där vi efter lite klurande kom på att vi rätt enkelt kunde göra en kylar-by-pass, med hjälp av den kvarvarande hela slangen.

Om ni orkat läsa så här långt undrar ni säkert vad detta har med kvinnlig kommunikationa att göra??

Jag tolkar då denna händelse som att det helt enkelt var ett sätt av min kära signora att säga: "Tack, men nu har jag faktiskt fått nog av den här svennebanan-oljan som du matat mig med så länge. Nu vill jag (banjo mig) äntligen få smaka sval, dyr och fin italiensk olja av bästa sort i stället. Tror du att de har någon sådan på macken där borta, kanske??"

Efter Två flaskor prima Agip 10W/60 à 165kr/liter, spann hon till min lättnad som en nöjd och glad tiger igen. Tur var väl det, eftersom helt nya äventyr väntade. För framför oss hade vi att uppleva en sällsam jakt på den rätta vägen. Via den rätta kyrkan - bland så många, många andra... men det är förståss en helt annan historia...