PNM: dag 2, Ö-Åkulla -- Falun

Ni vet den där scenen i "Tjuren Ferdinand" när det brister för matadoren. Han har slitit upp sina kläder, slitit av sitt hår och ligger där på arenan krumbuktande och gråtande...

Precis så var det för mig där i gräset vid E4:an i regnet, med bilar som dundrade förbi en hårsmån från min rygg....

Men låt oss ta det i från början:

Kanske började denna kedja av misshapps den där dagen i början av juli när jag köpte ett nytt gel-batteri till min Kawasaki Jet Ski på Biltema i Luleå.

Batteriet visade sig vara riktigt uselt på att hålla spänningen uppe, eller laddningen kanske det heter. Detta ledde till att jag mot Hasses direkta inrådan lånade batteriet från Dayzzi när vi skulle använda Jet Ski:n under ett badpass vid NGzzSEX.

Jari läste prognosen i tidningen under fredagens frukost och sade: "Det ser ut som om du kan klara dig ifrån regnet idag" Även den gode Jari kan ha grovt fel om saker mitt i naturen... Jag hann inte mer än rulla ut hojen från hans nysnickrade "Presidentgarage" så öppnades kranarna. Jari är förövrigt en formidabel adjutant, medan jag njöt min skönhetssömn såg han till att torka mina dyngsura skinnpaltor medelst skotork och spillvärme.

Någonstans mellan Nordmaling och Ö-vik körde jag i en grop som fortplantade sig genom hojen. I samma ögonblick slocknade motorn och jag befarade batterihaveri, allternativt elektronisk drunkningsdöd. När jag fick av locket såg jag till min lättnad att det bara var skruven, inte polen som släppt. Vad som inte var lika kul var att mutterbrickan, den uslingen funnit det för gott att lämna skeppet. När Tobbe pratade om att han köpt en uppsättning blandade skruvar tänkte jag att det ju inte direkt finns några vitala skruvar som behöver ersättas genast... Nu kom jag plötsligt på att det finns åtminstone en. Nåväl, jag stod på en avfart från E4:an och hade skymtat en bensimacksflagga en halv kilometer längre fram. Men det skulle bli en dryg knufftur. Andades några gånger och kom ihåg att jag hade några kattstrypare i packningen, kanske skulle de funger temporärt...??

Letade fram dem och voila´, det fungerade :)

Kontakt med kattsryparen, mannens bästa vän

Resan forsatte med intentionen att byta ut kontaktlösningen mot en säkrare sådan så fort tillfälle gavs. Simmade vidare längs E4:an och letade efter muttrar när jag tankade i ö-vik. Sådant har man ju inte på moderna mackar då korv & muffins är fetare kassakor.

När regnet sedemera avtog lite så blev tyvärr också kontakten sämre, insåg att det  från start nog egentligen räckt med att ha polen och kabeln i samma låda...

Detta ledde (taskigt ordval kanske) till att hojen inte alltid gick att starta när den stannat, då var man tvungen att lossa Whoppan och lyfta locket för att rucka på kabeln. - Högst irriterande, speciellt med en hoj som tycker det är ok att stanna vid rödljus... (Extra irriterande, på gränsen till kärlsprängande var det på avfarten till Birsta köpcentrum utanför Sundsvall stående i en halvtimmeskö i en korsning där trafikplanerarna måste ha haft en synnerligen dålig dag)

När jag hade ca trettio kilometer kvar till Hudiksvall och var involverad i en Q8:isk- roulett med gulvarning, trodde jag plötsligt att min räkneförmåga eller möjligen observationsförmåga blivit gravt vattenskadad. Precis efter en omkörning av ett gäng bilar och övergången till inhängnad enkelfil, dog motorn ånyo. Denna gång kändes det som en förlustomgång i den nyss nämnda rouletten då hojen tände på rullet, men bara sporadiskt på den ena cylindern.

Rullade ner i botten på en svacka där jag parkerade i vägrenen och utförde batteriproceduren. Ström fanns det men vart startförsök belönades med ett olycksbådande ljud från ena cylindern. Hade jag måntro knäckt en ventil?

Andades ut rätt snabbt när jag såg att staget som går mellan spjällhusen hängde på trekvarten. Gissa om jag tackade min lyckliga stjärna för att jag som av en slump packat ner en rulle järntråd som jag sprang på under mina packningsbestyr. Kunde snabbt sno ihop en fungerande låsning som ersättning för den fega låsbrickan som också funnit det för gått att lämna båten... Vad som däremot var direkt otrevlig var min utsatta position vid vägkanten. Bilarna swischade förbi strax bakom ryggen i hundra knutar. Såg bilder i huvudet av hur min regjacka fastnade i ett förbirusande ekipage, inte ens att de brydda sig om att hålla ut en smula...

När alla bitar var på plats och det enda som återstod vara att spänna fast Whoppan med det sista blixtlåset, hände det som man inte vill ska hända. Fotstödet tappade greppet och hojen gick i gatan! Mitt i trafikströmmen...

Snabbt lyfte jag upp den och var livrädd att den skulle hamna upp och ner i diket. Ack och ve! Kvar på asfalten låg växelpedalen, avbruten vid roten

När hojen så stod upp igen, men med instabilt underlag under hjul och stöd, trafiken dundrade förbi och regnet strilade och med minst 300 km kvar att resa utan växlingsmöjlighet, då, just då kände jag att tjuren och

turen inte var på min sida. Nåväl lyckades pilla i en växel innan jag satte mig upp, körde upp på toppen av backen och körde ut i gräset för att därefter springa ner efter min packning igen. 300 kilometer i regn utan möjlighet att växla!! I den stunden kändes det som sammanbrottet var nära förestående, Hjälmen räddade hårtestarna, men känslan av att ha de högre makterna emot mig gjorde att matador-moodet låg farligt nära.

Ännu en gång tillät jag mig en stund av eftertanke och kom på att jag hade ett par skidremmar i packningen. Kanske skulle man kunna spjälka ihop spakeländet på något sätt?? Som tur var är spaken formad som en I-balk, dessutom med perforeringar längs vägen. Efter lite klurande och knytande hade jag en spak, visserligen kort men i princip fullt fungerande. 

Du gör min växel spak

På en mack utanför Hudiksvall sade sedan tankautomaten att mitt Visakort inte längre fungerade, bensinkortet hade gått ett liknande öde till mötes dagarna innan resan. Jag tog emot beskedet utan någon större förvåning, i det ögonblicket kände jag mig trots det faktiskt riktigt rädd inför tanken på att någon så ogärna ville att jag skulle lyckas ta mig fram längs min resväg.

Problemet löstes inne på macken där jag dessutom såg till att bunkra upp med kattstrypare och silvertape i bästa McGwyer-anda.

Brände så på vidare mot Falun på högsta växeln i möjligaste mån, glad att köra en  hoj som i värsta fall går att starta på femman. När jag väl kom in i Falun upptäckte jag att det var just vad jag var tvungen att göra. Det gick inte längre att växla upp eller ner. Stannade till för att växla stillastående men det hjälpte inte heller. Klev då av och upptäckte att hela länkaget lossnat från utgående växelaxeln, antagligen pga. brytningar i den spartanska spaken. Krängde på länkaget så gott det gick, men fick endast i fyran som fick ta mig i mål.

Gissa om det var underbart att komma fram till en väntande Anna som tog emot mig med kramar som värmde in i ett tvivlande kallt och sargat hjärta.

Livet är ett äventyr!!  

 

Sir Jari

26 juli 2009 19:38

Ja, stackars president. Jag hoppas att det inte sitter i mina väggar i åkulla dessa onda demoner som vill oss något illa.
Jag skall kalla in en demon utdrivare innan jag fortsätter med mina "småproblem"

Sir Jari

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När vi insåg att det inte var en så lång omväg från Prag till Örnnästet som Hitler fick som 50-års present av partiet, så la vi in det som en liten upplevelse på vägen. Den dagen blev det rätt mycket köra och göra, men det är en häftig upplevelse o...

Så här skönt var det för lite drygt en månad sedan när våra sköna fick känna värmen och kärleken vid sin födelseplats. Kändes faktiskt lite konstigt att de faktisk kommer från en fysisk plats.    Utflugna örnungar som återvänt till sin gamla föde...

Nu alla väntade! Här kommer avslutningsdelen av Giorgios resa. Han varnar dock att detta ännu så länge är den korta versionen. Se fram emot "Directors cut"...     ...

...Så får man väl ta och packa ner en så´n här också:   Världens minsta espressomaskin   Naturligtvis kan man förutom själva maskinen också köpa passande etui, kaffekapslar och till och med okrossbara espressokoppar...   Ett helt startpaket   Att pry...

Om man nu inte kan klara sig på att dricka fjollkaffe under fjorton dagar finns det små praktiska prylar som kan dämpa begäret. Samtidigt kan det vara ett trevligt sätt att minska ner "dagpengen" somliga dagar, ifall man istället för att käka lunchen...