PNM: Dag 9, fredag 31:a juli

Här kommer en liten rekapitulation av vad som timat kring min växelspak och dess öden och äventyr:

I onsdags skulle jag så testa min reparation medelst en resa till vicepresidenten som i semestertider huserar i Grängesbergstrakten.

För att sammanfatta det hela kan jag konstatera att det inte är riktigt samma virke i den Dalska Mas-Urbjörken som i den lappländska sega dito...

Det började bra men när jag efter ett antal mil upptäckte att spaken inte var riktigt där den borde vara vid ingången i en rondell, och den efterföljande vägkantsreparationen vid vägkanten (Denna gång med en haknyckel, några slangklammer och ett antal kattstrypare). Då kändes det inte så himla muntert ska jag säga.

Nåväl, efter några timmar med Guzzikungen så sitter mungiporna trots allt ändå på en stabil nivå över vattenlinjen.

Innan jag skulle hem fixade GK en elektrikervariant av spakspjälning.

En sådan består av två aluminiumprofiler (ovan och undersidan), några slangklammer, en himla massa svarta kattstrypare och ett par plåtskruvar)

Stadigt som tusan faktiskt, om än inte helt stilrent :).

Jag startade med friskt mod min hemresa, men upptäckte efter att jag växlat upp till femman att de raka aluminiumprofilerna satte rejäl hämsko på nedväxlingarna. Det gick faktiskt inte alls!! Nåväl, kör man Guzzitraktor gäller det ju i stort sett bara att ge fan i att bromsa i onödan...

Alltså körde jag hela sträckan från GK i Hörks Hage till Falun på femman. Några svordomar ägnade jag till de f..b...a.e bilisterna som prompt måste bromsa i rondellerna. Resan gick ju genom både Ludvika och Borlänge så det fanns några kritiska passager att lufta ogillandet i.

I går var det sålunda bara att åtevända till ritbordet och verkstan för en mer stabil lösning. Kallsmidde ett stödjande inlägg ur ett fantastiskt hårt stålämne som svärfar hade liggande på en hylla. Det var så in i bomben hårt att mina försök att penetrera det med borrar inte kröntes med större resultat än en massa knäckta borrar, trots borrstativ, kylning och en bunt nyinköpta borrar. Nåväl, passningen blev prima, så jag nöjde mig slutligen med att dra fast stålstaven med fyra stadiga slangklämmor.

Idag testade vi om denna variant höll måttet bättre genom en 160 km lång tur längs fina vägar och mysiga miljöer runt den s.k Husbyringen.

I Stjärnsund besökte vi Polhemsmuseét och då insåg jag att Polhem själv skulle varit stolt över den stadiga och perfekt fungerande växelspaksspjälkningen, åtminstone ser utförandet ut snarlikt hans konstruktioner.

Under resan fick jag också möjlighet att testa svärfars Honda CX 500 Sport. Inte en Guzzi, men minsan med många gemensamma drag. Det var en trevlig bekantskap, men jag tror nog ändå jag skall nobba erbjudandet att ta Hondan till Mandello...

Om ni passerar i trakten: Missa då inte de delikata och prisvärda mackorna på Cafeét i Stjärnsund.

I morgon inleder vi vårt gemensamma äventyr med en samling i Malmköping.

Lyckans oss!! :))